Om boken: 1916 / Solen hade redan sjunkit lågt i väster, när diakonen tittade under sin hand på vägen och såg en ryttare . I en röd skjorta, svettig och varm, helt rufsig, stod diakonen mitt på en slått äng och lutad på sin lie tänkte han: vad är det här för ryttare och var galopperar han så hastigt? Men det fanns ingen tid att tänka: jag var tvungen att gå ytterligare fem rader innan kvällen. Diakonen spottade på hans händer och viftade med lie.